Jag ber om ursäkt, men nu kommer det mera viktgnäll.
Jag har precis blivit medveten om en sak som jag absolut inte förstår.
Jag har precis förstått att det värsta med min viktuppgång är att jag har dåligt samvete för det! Varför det? Varför har jag dåligt samvete för att jag har gått upp några kilon, vilket ju faktiskt inte alls är farligt - är ju inte ens i närheten av övervikt.
Sitter ensam hemma, har avnjutit god mat, kollar på de allra sista avsnitten av NCIS (yep, thats right, jag har nu plöjt i mig hela 7 säsonger!!)
Så kom jag på att tänka på morgondagen. Kalaset. De har inte sett mig på ett tag. Och genast kom den dära familiar känslan fram i magen. Jag SKÄMS! Jag skäms för att jag har gått upp i vikt - då menar jag alltså själva processen, inte min kropp så som den ser ut nu..utan själva processen av att gå upp i vikt. Har sådana skräckscenarier i mitt huvud att någon ska fråga om jag är gravid eller nåt. Jag VET att INGEN bryr sig om jag har gått ned eller upp i vikt eller hur jag ser ut. Jag VET det! De tycker om mig såsom jag är, och förmodligen är det till och med så att ingen ens ser att jag har lagt på mig några kilon.
Så, frågan återstår, varför har jag dåligt samvete? Ska försöka klura lite mer på det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar