Bra och dåligt

NU ÄR DET SOMMARLOV!!!!

Jag överlevde redovisningen igår. Redovisningen av våra projektarbeten, domänprojektet. En hel dags redovisning med inte bara oss "campusstudenter" utan även med distansarna. Det är alltid jobbigt att sitta i en 5 timmar i en konstig föreläsningssal (gillade den inte alls, man hördes knappt, jag såg inte allt..nää bläää säger jag bara) och lyssna på en massa redovisningar. Jag har liksom inte fattat poängen med det. Jag har svårt att lyssna och koncentrera mig på vad andra säger när jag fortfarande är nervös inför det jag ska säga. Visst, det blev några intressanta diskussioner. Men jag förstår verkligen inte poängen med det hela. (Förutom att skrämma upp alla studenter strax före sommarlovet). Vi var sist ut (även fast vi är basgrupp 1). Dessutom så måste jag erkänna att jag trots allt läsande och pluggande inte var förberedd inför redovisningen. Jag hade ingen aning vad jag skulle säga. Ingen aning alls. Visst, jag hade en lång redovisning i mitt huvud. Men jag sa kanske en 1 minut utav den 5 minuters långa texten som jag hade i mitt huvud. Så det blev väl 'pinsamt'. Så varför ska man få godkänd ändå?
Jag märkte idag att jag är ganska elitistisk eller ja, hur ska man säga det..' svagt klasssamhällelig eller något liknande' eller whatever. Jag är uppväxt i ett land där man har fått betyg från och med första sekunden som man började skolan. Jag började till och med skolan ett år före alla andra, det vill säga när jag var 6 år gammal ( som jag har förstått det så börjar man med betyg mycket senare här i Sverige). Nu är det inte så att jag fick börja skolan så tidig för att jag var duktig eller nåt, utan för att jag hamnade precis mitt emellan ett systembyte (Fram till året innan jag började skolan så började man på våren istället för på hösten, jag är född i mars och alla som föddes före april fick börja skolan på hösten istället för att vänta till nästa år, annars så hade jag fått gå på 'lekis' i tre år istället för i två år). Hursomhelst, jag är van med en betygsskala mellan 1-6 (där 6 är bäst, 4 godkänd och allt under 4 underkänd) sedan jag var 6 år gammal. Det har förstås präglat mig oerhört. Jag har varit en tävlingsmänniska, fick jag 5.1 på ett prov så ville jag ju ha 5.2 i nästa! Nu på utbildningen här i Sverige så finns det bara G. Klarar jag inte provet så behöver jag lämna in en restuppgift och så får jag G. Nu vet jag om folk som i flera tillfällen inte klarade G utan fick skriva restuppgifter. Deras slutbetyg kommer att se likadant ut som mitt, som klarade i första försöket.
Jag kan nog kalla mig för en 'boklärd'-person, någon som kan uttrycka sig bättre skriftligt än muntligt, jag har stor allmänkunskap (därför brukar det gå bra i frågesporter och TP för mig). Men det kommer inte att synas i mitt slutbetyg. Det kommer att se likadant ut som för alla andra. Det jag dock saknar är social kompetens. Jag är blyg. Jag har svårt att prata. Och jag har en alldeles felplacerad  ödmjukhet. Jag har alltid varit duktig, så enkelt är det. Men mitt dåliga självförtroende i samband med en felplacerad ödmjukhet har alltid lett mig till att säga att jag är inte tillräckligt duktig för det eller för det andra. Som ett exempel på det kan nämnas ett muntligt prov om Napoleon som jag hade någon gång på gymnasiet i Schweiz. Efteråt så frågade läraren vilket betyg som jag skulle ge mig själv, godkänd, det vill alltså säga en 4, svarade jag då. 'Hm'...svarade han..'jag skulle ha gett dig en 5:a'. 'Eftersom du ger dig själv en 4:a så ger jag dig en 4.5:a'. Jag har aldrig varit så sur i hela mitt liv. Skillnaden mellan en 5:a och en 4:5 är otroligt stor (Man måste till exempel ha ett genomsnitt på 4.7 för att ens kunna gå på gymnasiet). Hursomhelst, på en jobbintervju kommer den personen som inte har klarat alla prov, tentor, redovisningar i första försöket att klara sig hur bra som helst, de kan snacka, för det är det en självklarhet att få en andra chans. Jag kommer nog inte få jobbet, mitt slutbetyg ser likadant ut som den förras. Men prata kan jag inte, självsäkerheten lyser med sin frånvaro, om det ändå hade funnits VG då hade jag haft en bättre chans.

Måste dock tillägga att det är otroligt skönt att få fler chanser när man inte klarar ett prov, eller tenta. Nu har det aldrig hänt mig, men det är alltid superskönt att skriva något med vetskapen i bakhuvudet att man kommer att få en andra chans om det går dåligt, det tar pressen från mina axlar så oerhört mycket. Så jag tycker absolut inte att man ska ta bort dessa chanser. Men man kanske borde belöna de duktiga också. Marginalerna mellan G och VG är ändå små. Man kanske borde införa det på programmet som jag pluggar-...ändå.

Hursomhelst, nu är jag klar med första året. Juppiee. Nu ska jag njuta i fyra veckor, sedan är det dags att åka hem. Jag ska spendera de här fyra veckorna med att sola (!!!!!), promenera (försöka gå ner mina 5kilo som jag har lagt på mig, får se om jag lyckas), kolla fotboll (lagen som jag är intresserad av i år är förstås Schweiz och Tyskland (båda har dåliga förutsättningar, så jag förväntar mig inte mycket), Holland (my all-time-favourite!!!), Australien och Nya Zealand. Jag är nöjd så länge varken Frankrike eller Italien vinner fotbolls-VM)) och så ska jag läsa, läsa och läsa. Förhoppningsvis bada i Bresse, umgås med vänner, ha kul, festa och för första gången på lääääänge vara i Sverige på Midsommar (som ju faktiskt varken firas eller är en helg hemma hos mig).
Efter de här 4 veckorna ska jag åka hem, fira skolavslutningen med stor fest i min stad (Maiezog), träffa alla kompisar, umgås med familjen, äta all god mat som mamma lagar, Zweifel Paprika Chips, Schweizisk Choklad och dricka Rivella, efter allt det så bär det av till Gran Canaria, där det ska bli sola, bada, äta gott och umgås med brorsan :), därefter blir det ännu en vecka hemma, med förhoppningsvis en utflykt till Europaparken. Tyvärr så kommer jag att åka tillbaka till Sverige innan min kusin från norra Tyskland med hennes två barn kommer på besök. Vilket kan kännas lite bittert just nu. Väl tillbaka i Sverige så hoppas jag förstås på bra väder, mycket sol på balkongen och ute i Bresse. Dessutom så ska nya köket komma i augusti vilket är förstås spännande. Vilken underbar sommar det ska bli. Den sista (förhoppningsvis) som jag  är ledig, nästa år hoppas jag på jobb, vikarieplats!!

Så, nu önskar jag er alla en underbar och trevlig sommar, det är trots allt JUNI nu...njut!! Snön och kylan kommer snart igen! (Vem kan fatta att det redan har gått mer än 5 månader sedan Jul?? Inte jag iaf, var det inte typ i förra veckan??)