Sverige i ett nötskal

Det var under mitt år som utbytesstudent som jag började förstå ett och annat om Sverige. Jag tror det var en torsdag, jag och mina klasskompisar var i matsalen och jag skulle precis ta fil och müsli när min handledare/mentor kom springandes (och tro mig, det var inget man såg varje dag). Hon var stressad, hade bråttom, tog tag i mig och drog mig ut ur matsalen. Det visade sig att jag, som exotisk utbytesstudent, skulle hålla fyra stycken föredrag om mitt land, i en annan skola där de precis hade 'internationella veckan'. Hon hade helt glömt bort det, hade glömt att berätta för mig och jag hade redan missat det första tillfället. Nästa lektion skulle börja om 40 minuter.
Jag fick förstås panik. Alla som känner mig vet att jag inte är bra på att tala inför folk. Dessutom så hade jag precis lärt mig svenska då, jag hade varit i Sverige i ca 8 månader. Jag var förstås helt oförberedd, hade ingen aning vad jag skulle prata om. Även fast man är uppvuxen i ett land betyder det ju faktiskt inte att man kan hålla ett föredrag om det, man vet ju inte allt. Dessutom hade jag inga bilder, ingen powerpoint, ingen karta, nada! Jag höll på att börja hyperventilera, så hon sa att hon skulle följa med mig. Oj, vad jag var nervös. Barn kan ju vara grymma, tänk om de inte skulle förstå vad jag säger, tänk om de skulle skratta åt mitt uttal.
Det var i en fjärde klass som jag skulle prata. När jag kom dit så hade min handledare och jag utarbetat en plan. Hon skulle först berätta om vem jag var och att det var helt och hållet hennes fel att jag var oförberedd. Därför så bad vi klassen att ställa frågor till mig. Min handledare satte sig och jag stod alldeles ensam kvar inför en publik utav 20 nyfikna ungdomar som stirrade på mig med stora ögon. Ingen vågade säga något. Efter en stunds pinsam tystnad så var det en flicka längst bak som reste armen i luften. Hon hade en fråga. Jag var absolut inte beredd på innehållet av hennes fråga. Jo..hon ville veta vad jag tyckte om årets Schlagerbidrag, Afro-dite. Jag fattade ingenting. 'De är väl bra' svarade jag. Sedan började det hagla in en massa frågor, vad jag tyckte om deras kläder, deras uppträdande, om jag tyckte att de hade en chans att vinna osv.
Vad det hade med Schweiz att göra vet jag fortfarande inte. Det var bara schlager EM som gällde..det enda de var nyfikna på. (Samma sak upprepades dagen därpå, där jag hade frågestund i tre klasser till)
Sverige i ett nötskal!


- Jag ska i alla fall inte kolla ikväll. Kanske på lördag. Behöver nog lägga till att jag inte har någon aning om vem som tävlar för mitt land, och att jag förmodligen inte är ensam om det. Jag skulle nog tippa att det är runt 80% av Schweiz' befolkning som inte heller vet. Jag har dessutom inte hört det svenska bidraget, alls. Hur jag kunde undvika det i år är mig en gåta. Förvånande nog så har jag hört det tyska bidraget och det gillar jag faktiskt....en annan gåta det.